I Aftonbladet skriver Robert Aschberg (2015-09-11) en krönika med titeln "Problemet är inte att folk kommer hit" som innehåller ett inledande känslovädjande stycke vilket följs av ett antal jämförelser och yttranden. Några kommentarer om dessa:

"För 150 år sedan inleddes den största (migrationen) i historien, då 50 miljoner européer lämnade sina hem för att söka ett bättre liv i USA och andra länder. Bara från Sverige flyttade en och en halv miljon ”ekonomiska flyktingar” från ­fattigdom och elände."

Det stora skillnaden är att det inte fanns något välfärdssystem i USA på den tiden, invandrarna fick klara sig bäst de kunde. Anledningen till att en så stor andel av flyktingarna söker sig till Sverige är att bidragen utgör en betydande "pull-factor". Lämpligt vore en harmonisering av bidragsnivån inom EU i syfte att fördela flyktingåtagandet, dock förefaller det föga sannolikt att så sker.

- "Det finns alltså gott om utrymme"

Aschberg konstaterar att Frankrike, Tyskland och Storbritannien är mer tätbefolkade än Sverige och drar ur detta slutsatsen att Sverige har goda förutsättningar för fortsatt (flykting)invandring. Med detta resonemang torde Mongoliet vara mest lämpat för flyktingmottagning då de har lägst befolkningstäthet (mindre än 3 miljoner på en yta stor som Västeuropa). Det är givetvis ett fullständigt ovidkommande argument. En stor befolkning, helst rik, har en större möjlighet att ta emot fler oberoende av befolkningstäthet då mottagandet innebär ett arbete som fördelas över befolkningen.

- "Problemet är nämligen att om vi inte blir fler, och hittar lösningar snabbt, så kommer vi att sacka ­efter ekonomiskt."

Välstånd mäts i BNP per capita. Det finns ingen nationalekonom som skulle påstå att befolkningstillväxt i sig ökar välståndet. Optimalt är snarare att befolkningstillväxten är 0 över tiden då det inte kräver expanderad infrastruktur utan endast underhåll / ersättning av befintlig. Många länder i EU är demografiskt utmanade, dock ej Sverige som även utan (flykting)invandring har ett födelsetal nära 2 (länk).

- "Det är bra med mångkultur. För idéerna, för ­initiativen, för ­näringslivet och för utvecklingen."

Angående "idéerna", "initiativen" och "utvecklingen". Om man inte är specifik återstår endast vaga uttryck som inte går att bedöma. För näringslivet finns det möjligen fördelar t ex genom lönedumpning inom branscher med många flyktinginvandrare.

Artikeln är inget annat än populistiskt dravel vilket i o f s är den nivå man kan förvänta sig av Robert Aschberg. Han är krönikör och därmed lika ämneskunnig som Henrik Schyffert och Malena Ernman.