Vårt "emotionella liv" är som starkast när vi är barn / ungdomar för att sedan minska i styrka över åren och det motsatta förhållandet råder för vårt "kognitiva liv" (kunskap & tänkande) som istället börjar från en obefintlig nivå och fortsätter växa (åtminstone tills vi blir dementa). Förenklat kan man säga ung & känslostyrd kontra gammal & tankestyrd. Det finns dock en till dimension av detta och det är att våran personlighetstyp också har en preferens mot att vara känslo- eller tankestyrd. Både åldersglidningen från kännare till tänkare samt personlighetstypen överlagras sedan till det uttryck vi får som individer.

Går det här att koppla till politik? Ja, genom att det i politiken ofta står känslostyrda ideal mot tankestyrd realism. Jag anser inte den ena vara rätt eller fel utan att det bör råda en balans mellan dessa. Sverige har f n den yngsta riksdagen någonsin och det bör rimligen med beaktande av ovan innebära att vi har en riksdag som är viktad åt det känslostyrda & ideologiska på bekostnad av det tankestyrda & realistiska.

I sammanhanget passar följande citat som har cirkulerat i olika versioner ända sedan 1800-talet:

"If you are not a socialist at the age of 20 you have no heart, if you are still a socialist at the age of 40 you have no brain."

En bra ledare med liknande tema som jag rekommenderar "Sverige börjar bli en stor barnrumpa" (rolig dessutom)