Realistens blogg

Kulturrelativiserande Mona

Mona Sahlin är utsedd av regeringen till att verka som "nationell samordnare mot våldsbejakande extremism" (länk). I egenskap av detta föreläser hon bl a på gymnasieskolor för att sprida sin postmodernistiska världsbild till yngre generationer. Då jag nyligen gjorde praktik på en gymnasieskola fick jag äran att uppleva ett av dessa tillfällen. Mona talade mycket om 90-talet och skinnskallar, John Hron och Anton Lundin-Petterson men även om våldsbejakande islamism. Det var dock helt uppenbart att Monas budskap var att likställa grad och omfång av rasism & extremism i Sverige med islamistisk dito.

Monas äss i rockärmen var dock Breivik som skickligt likställdes med IS. Liknelsen håller såtillvida att båda är terrorister men jag undrar om Breivik har 5000 lärjungar med potential att vandra i samma fotspår? Påståendet kommer från Europols chef Rob Wainwright (länk). Detta gäller dessutom endast inom Europa, utanför har de åtminstone 10000-tals praktikanter i form av sin egen armé.

undefined

Jag blev lurad.

För några år sedan var jag en (flykting)invandringsförespråkare då jag likt flertalet medborgare läste de större dagstidningarna och litade på informationen i dessa. Där påstods det bland flödet av övriga nyheter lite då och då att (flykting)invandringen var en samhällsekonomisk vinst. Win-win tänkte jag, vi både hjälper på hemmaplan och blir dessutom rikare så att vi har råd att ge än mer bistånd. Sedan gjorde jag några slagningar hos bl a statistiska centralbyrån (SCB) och upptäckte att det var en lögn. Verkligheten är istället att välfärden eroderas och nu minskas även det långt mer kostnadseffektiva biståndet när mottagningskostnaderna skenar (genom den s k avräkningen på biståndet).

Situationen har uppkommit genom att media och politiker som lever i symbios med varandra till stor del utgörs av individer med mer hjärta än hjärna. Det är ingen konspiration som har skapat detta utan möjligen har vår långa period av fred och välstånd gjort att beslutsfattare som håller sig till fakta och besitter förmåga att fatta svåra beslut ersatts med mindre handlingskraftiga sådana vilka valts fram genom principen att godast åsikt vinner.

Den främsta spridaren av känslopåverkande faktafrånvänd "information" är Sveriges Radio (SR) och förklaringen är sannolikt att över 50% av deras journalister sympatiserar med ett i invandringssammanhang radikalt parti, nämligen miljöpartiet (se bl a SVT:s partisympatier ett demokratiskt problem). Dessutom tvingas du som laglydig medborgare varje månad till att både finansiera och betrakta detta.

I förnuftiga Finland står det bättre till. I ett gemensamt ställningstagande tar 22 finländska chefredaktörer avstånd från det de benämner lögnmedier och talar för faktabaserad journalistik. Här är deras ställningstagande. Från YLE, Finlands motsvarighet till SR.

Sambandet mellan Donald Trumps framgångar och Sveriges migrationspolitik.

Går det att finna en gemensam nämnare för dessa två till synes oberoende fenomen?
Ja, om vi börjar med en tillbakablick några decennier i de västliga demokratiernas utveckling.

Genom att titta på statistik kan vi konstatera att de politiska partierna då hade betydligt fler medlemmar (se tabell för Sverige) vilket rimligen kan tolkas som att det medborgerliga intresset för samhället var större. En möjlig förklaring till denna utveckling är att desto rikare vi blir, desto mindre blir intresset för politik och när intresset för politik är blygsamt blir det enklare för politiker & tankesmedjor (=lobbyister) att få oss att förbise fakta och köpa känsloargument.

I mångt och mycket är situationen inte politikernas fel utan ansvaret ligger hos dig som medborgare att informera dig och ha ett granskande förhållningssätt till olika budskap. Det gäller för den nuvarande politiska situationen i både Sverige och i USA.

I Sveriges fall är det fascinerande att se hur infantila ideal nu tvingas offras på verklighetens altare.

undefined

En markör för att många av de ensamkommande ljuger om sin ålder

Ensamkommande så kallade flyktingbarn har vi läst mycket om den senaste tiden i samband med ett stigande antal incidenter av varierande natur där dessa varit iblandade. Det vanligaste ursprungslandet för dessa är Afghanistan och att de uppger sig vara barn gör dels att deras mottagande blir oerhört mycket mer kostsamt (kräver HVB-hem vilket kostar över en miljon per år och "barn") samt att de vid brottslighet inte kan dömas som de vuxna de oftast är.

En indikation på att många av de ljuger om sin ålder kan vi få om vi tittar på Migrationsverkets statistik för migranter/flyktingar från Afghanistan. Antalet som migrerar kan givetvis variera med åldern men det bör rimligen anlända ungefär lika många i närliggande ålderssegment, t ex ungefär lika många 40-åringar som 41-åringar och ungefär lika många 7-åringar som 8-åringar. Däremot kan det givetvis skilja sig betydligt om man ser till större åldersdifferenser, t ex att det kommer fler 25-åringar än 65-åringar. Som ni ser uppger nästan fem gånger fler en ålder mellan 16-17 år än som uppger 18-19 år.

undefined

En barnläkare som jobbat med flyktingbarn i Rosengård skrev förra året en artikel i Sydsvenskan med titeln "De ensamkommande borde få komma hem" som förklarar fenomenet. Han bör rimligen vara väl insatt. Mycket läsvärt.

 

 

 

 

 

 

De växande migrationsströmmarna till EU.

Den av media angivna förklaringen till att flyktingströmmarna till EU ökar är är att det historiskt sett inte har varit lika många på flykt sedan andra världskriget. Dock kan läsaren lätt förledas och tolka detta som att inbördeskrigen i Syrien, Afghanistan, Libyen m fl konflikter är de mest dödliga konflikterna sedan andra världskriget. Så är ej fallet. Nuvarande konflikter kommer ej i närheten i antalet dödsfall i jämförelse med några andra krig/inbördeskrig.

undefined

Skillnaden är att långt fler flyr, eller snarare migrerar från en fattig men säker situation. Vad beror detta på? Jag föreslår här en möjlig förklaring (utanför det ofta debatterade gränsskyddet):

Världen har aldrig varit rikare och en stor del av tillväxten de senaste decennierna har skett i tredje världen. Denna tillväxt har bl a medfört

  • ökad möjlighet att transportera sig över långa sträckor (utbyggda transportnät).
  • ökad möjlighet att söka information om olika nationer (bl a genom internet och mobiltelefoni) för att välja ett gynnsamt mål.
  • ökad möjlighet att planera färden dit (av samma skäl som ovan).
  • tidigare migranter gör dessutom att det finns en social gemenskap på plats. Rimligen blir utfallet att desto fler som har släktingar / bekanta på plats, desto fler kommer att ge sig av. Det blir således självförstärkande över tiden (snöbollseffekt).

Problemet kvarstår dock. I förhållande till västerländsk standard och utbildningsnivå har flertalet flyktingar väldigt lite att erbjuda vår ekonomi och bär med sig kulturellt betingade värderingar som inte sällan hamnar i konflikt med västerländska sådana. Och genom att mottagandet är oerhört kostsamt tar det också resurser från andra samhällsfunktioner samt även biståndet.

Angående Robert Aschbergs krönika.

I Aftonbladet skriver Robert Aschberg (2015-09-11) en krönika med titeln "Problemet är inte att folk kommer hit" som innehåller ett inledande känslovädjande stycke vilket följs av ett antal jämförelser och yttranden. Några kommentarer om dessa:

"För 150 år sedan inleddes den största (migrationen) i historien, då 50 miljoner européer lämnade sina hem för att söka ett bättre liv i USA och andra länder. Bara från Sverige flyttade en och en halv miljon ”ekonomiska flyktingar” från ­fattigdom och elände."

Det stora skillnaden är att det inte fanns något välfärdssystem i USA på den tiden, invandrarna fick klara sig bäst de kunde. Anledningen till att en så stor andel av flyktingarna söker sig till Sverige är att bidragen utgör en betydande "pull-factor". Lämpligt vore en harmonisering av bidragsnivån inom EU i syfte att fördela flyktingåtagandet, dock förefaller det föga sannolikt att så sker.

- "Det finns alltså gott om utrymme"

Aschberg konstaterar att Frankrike, Tyskland och Storbritannien är mer tätbefolkade än Sverige och drar ur detta slutsatsen att Sverige har goda förutsättningar för fortsatt (flykting)invandring. Med detta resonemang torde Mongoliet vara mest lämpat för flyktingmottagning då de har lägst befolkningstäthet (mindre än 3 miljoner på en yta stor som Västeuropa). Det är givetvis ett fullständigt ovidkommande argument. En stor befolkning, helst rik, har en större möjlighet att ta emot fler oberoende av befolkningstäthet då mottagandet innebär ett arbete som fördelas över befolkningen.

- "Problemet är nämligen att om vi inte blir fler, och hittar lösningar snabbt, så kommer vi att sacka ­efter ekonomiskt."

Välstånd mäts i BNP per capita. Det finns ingen nationalekonom som skulle påstå att befolkningstillväxt i sig ökar välståndet. Optimalt är snarare att befolkningstillväxten är 0 över tiden då det inte kräver expanderad infrastruktur utan endast underhåll / ersättning av befintlig. Många länder i EU är demografiskt utmanade, dock ej Sverige som även utan (flykting)invandring har ett födelsetal nära 2 (länk).

- "Det är bra med mångkultur. För idéerna, för ­initiativen, för ­näringslivet och för utvecklingen."

Angående "idéerna", "initiativen" och "utvecklingen". Om man inte är specifik återstår endast vaga uttryck som inte går att bedöma. För näringslivet finns det möjligen fördelar t ex genom lönedumpning inom branscher med många flyktinginvandrare.

Artikeln är inget annat än populistiskt dravel vilket i o f s är den nivå man kan förvänta sig av Robert Aschberg. Han är krönikör och därmed lika ämneskunnig som Henrik Schyffert och Malena Ernman.

Angående medias rapportering om det sjunkande dödliga våldet.

Efter IKEA-morden har det i flertalet media cirkulerat en uppgift om att det dödliga våldet minskar, senast igår var Jerzy Sarnecki med på SVT:s nyheter. Det här är en trend som finns i större delen av västvärlden (oberoende av vad den beror på). Om vi jämför trenden med antalet fall av dödligt våld inom EU-länderna med motsvarande i Sverige får vi grafen nedan (data för EU är från Eurostat från 2003-2012 och för Sverige är från BRÅ för 2003-2014). Det vore intressant att se om trenden fortsätter nedåt för EU även för 2013 och 2014 men data finns ej (ännu) tillgängligt.

 

undefined


Trenden inom EU råder det ingen tvekan om. För Sverige är det mer komplicerat då data för blir väldigt brusigt (liten population samt att dödligt våld har låg sannolikhet att inträffa i de flesta EU-länder). Hela EU har ett befolkningsunderlag på c:a 500 miljoner och i en sådan datamängd blir trenden tydligare. OM det dödliga våldet i Sverige är konstant eller minskar mindre än i övriga EU KAN en förklaring vara att det vi observerar för Sverige är en överlagring av två komponenter:
- En sjunkande trend likt övriga EU
- En ökande komponent relaterat till (flykting)invandringen.

Att utrikes födda har en betydande överrisk för brottsmisstanke finns här (källa BRÅ):

undefined

Att utrikes föddas olika ursprung visar stor variation i denna överrisk är också dokumenterat (källa BRÅ):

undefined


Varför endast titta på dödligt våld? För att det är den enda brottsligheten där nästan allt bokförs. Det går inte att lita på ökande trender av t ex misshandel eller våldtäkt då det kan bero på att anmälningsbenägenheten har ökat. Hursomhelst, slutsatsen är följande: De senaste dagarnas rapportering om minskat dödligt våld som helhet kan ej tillämpas på den komponent som (flykting)invandringen står för.

EU-kommissionens åldranderapport

EU-kommissionen har i rapporten "The 2015 Ageing Report" gjort en prognos för hur väl de 28 EU-staterna kommer att kunna finansiera sina pensionssystem fram till 2060. Centralt i detta försörjningssammanhang är andelen av den totala befolkningen som är sysselsatta, då det är dessa som försörjer de icke-sysselsatta, detta gäller vare sig de icke-sysselsatta är barn/ungdomar, arbetslösa eller pensionärer. Begreppet sysselsättningsgrad är smalare och tillämpas endast på en delmängd av befolkningen (t ex ålder 24-64).  

Sysselsättingsgraden sett till hela befolkningsunderlaget påverkas av pensionsålder, förväntat medellivslängd och sist men inte minst av födelsetalet vilket definieras som antalet barn per kvinna. Ett lågt födelsetal ger med tiden en ålderfördelning med hög andel gamla och liten andel unga. Födelsetalet bör vara ~2.1 för att hålla åldersfödelningen jämn (och även befolkningsmängden). Om ålderfördelningen blir skev p g a låga födelsetal så kan invandring av (unga) människor kompensera för detta. Titta på graferna nedan (källa Eurostat). Ni kan själva se att Sverige, ett av länderna med minst behov av invandring inom EU, är det med mest omfattande sådan.

undefined

Ok, så vi har endast ett ringa behov av invandring men vi kan väl ha ett intag på nuvarande nivåer ändå? Javisst, det går alldeles utmärkt om dessa kan försörja sig själva, annars blir utfallet likvärdigt med att importera pensionärer. Sveriges invandring är inte bara störst i EU-28 (justerat för folkmängd) utan den har också störst asylrelaterad andel. Då det är hela 28 stater som studeras har de som författat rapporten gjort generella antaganden, bl a att migrationstillskottet antas ha samma sysselsättningsgrad som befolkningen i övrigt (men asylrelaterad invandring har usel sysselsättningsstatistik). Modellen som använts tar inte hänsyn till detta och är därför ej tillämpbar på Sverige. Men av invandringsevangelisterna kommer den att lovordas under lång tid.

Välfärdsmyten cirkulerar igen

I dagarna har både Arbetsförmedlingen och Expressen använt sitt kommunikationsmaskineri för att sprida myter, denna gång den återkommande vandringssägnen att vi behöver invandring för att klara välfärden p g a en åldrande befolkning. Optimalt sett till belastningen av olika samhällsfunktioner (produktion av boende, skolor, sjukhus, et c) är att befolkningen är någorlunda konstant över tid, Sverige har dock f n en kraftigare befolkningsökning än USA hade under invandringstoppen på 1880-talet (källa).

Dessutom, likt jag påstått många gånger tidigare, är det stor skillnad på invandring och invandring. Invandring från utvecklade ekonomier utgörs ofta av högutbildade som kan försörja sig själva medans flykting- och anhöriginvandring från tredje världen till stor del kommer belasta vår välfärd snarare än att bidra till den.

Bifogat är ett diagram över Sveriges befolkning och där andelen av denna som är ackumulerad flykting och anhöriginvandring framgår. Statistiken blir ungefärlig då återvändande, avlidna et c är svårt att få fram siffror på. T ex ingår i definitionen "inrikes födda" flyktingars barn födda i Sverige och i "utrikes födda" ingår etniska svenskars barn födda utomlands . Trenden är dock tydlig i diagrammet: Befolkningen ökar även om flyktinginvandringen vore 0.

undefined

Leif GW hakar på invandringskulten.

Några kommentarer angående Leif GW Perssons krönika "Mycket skrik för lite ull" i Expressen (2015-03-29).

När kulturpersonligheter i form av komiker eller sångerskor uttalar sig om invandringens för- och nackdelar kan det möjligen tas med ro då dessa får förutsättas ha begränsad talang inom det de uttalar sig om. Men när Leif GW Persson, som utöver att vara en offentlig person också är en vetenskapens företrädare i egenskap av att han är professor, uttalar sig, ja, då blir situationen mer bekymmersam. I artikeln blandar GW statistik från kriminologin, det ämnesområde han företräder, med uttalanden om invandringens lönsamhet/kostnader. När GW går utanför sitt ämnesområde bör han betraktas som Leif Persson utan någon professorstitel, och det är uppenbart att den annars så analytiske GW inte besitter kunskap om det han uttalar sig om.

Det är två punkter i artikeln jag önskar bemöta:

- "Invandringen till Sverige under de senaste femtio åren har haft stor betydelse för våra ekonomiska framgångar och tillväxt".

Det går ej att göra en sådan generalisering då arbetskraftsinvandring i tider av hög ekonomisk tillväxt med efterfrågan på industriarbetare numera har ersatts av lågutbildad asyl- och anhöriginvandring till ett samhälle som är mer kunskapskrävande än det föregående industrisamhället. Lägg därtill den alarmerande bostadsbristen.

- "Samhällsekonomiskt och kriminalpolitiskt är den helt ointressant och rätt hanterad kommer den att försvinna med tiden."

Påståendets samhällsekonomiska komponent bör besvaras av någon forskningsföreträdare inom området och inte av en kriminolog. Nestorn inom forskning på kostnader för invandringen är professor Jan Ekberg vid Linnéuniversitet. Han kom fram till att kostnaden för invandringen är av storleksordningen 40-60 miljarder per år. Dessa siffror är dock baserade på de volymer som gällde fram till 2009 vilka sedermera accelererat.

 

 

 

Home ← Older posts